5. Breddad verksamhet

Intervjuer, dokument och föremål
Planeringen påverkas
Flyttning av inspektorsbyggnad och ria
Hälsobrunnen undersöks
Utflykter till hembygdsmiljöer

Intervjuer, dokument och föremål

I slutet av 1970-talet blev hembygdsarbetet åter föremål för ett vidare intresse. Tor Wikström valdes 1978 till ny ordförande i föreningen. Man beslöt att kontakten med medlemmarna skulle stärkas med regelbundna cirkulär. Detta möjliggjorde en bredare och mer utåtriktad verksamhet. Medlemstalet ökade och översteg 100 i medlet av 1980-talet.

Bandinspelningsapparatur anskaffades för intervjuer av gamla esbobor. Kristina Ekman gjorde en bandad intervju med Tor Wikström i december 1986. Samma år kallade årsmötet Tor Wikström till föreningens hedersordförande.

Man intervjuade även Karl-Viktor Ahokainen och Märtha Lindblom från Alberga, Karin och Henry Bergman från Gäddvik samt Elin och Uno Ahlström ävensom Martin och Valter Winqvist från Sökö-udd. Också Toini Juslin i Grankulla samt Sven Eriksson och hans hustru Maria f. Juselius från Moisö gård intervjuades.

År 1988 har Stig Holmqvist ytterligare intervjuat Marianne och Mikko Mervasto från Alberga samt Berit Manninen och Helge Hemming från Gammelgård.

Walter Jakobssons (olympiamedaljören i konståkning) dagboksanteckningar från Skatan på Svinö under tiden 1942-82 har kopierats och överlåtits till Esbo stadsmuseum. Anita Roos f. Jakobsson har tillställt föreningen skriften Skatans historia efter 1917.

År 1984 erhöll föreningen en tjugosidig utredning om de tidiga ägoförhållandena i Sommaröarkipelagen, skriven av Sven Eriksson. Fru Karin Bergman från Gäddvik sammanställde en redogörelse över gamla byggnader och deras innehavare inom Gäddvik-, Ängskulla- och Mattbyområdet samt märkte ut byggnaderna på kartor. Man kopierade tio ljudband med intervjuer gjorda av Y.P.J. Kaila 1981 - 85 med ögonvittnen, som upplevt inbördeskriget, främst i Alberga 1918.

Föreningen har förmedlat till museet en hel del intressanta tingestar, bland dem en radio av 1942 års modell från Pentala och äldre skridskor från Köklax samt en gammal kultändarmotor och en kastmaskin från Sommaröarna.

En Andros encylindrig inombordsmotor hade år 1934 köpts på en tullauktion sedan den hade beslagtagits vid spritsmuggling. Föreningen förmedlade motorn till museet jämte en gammal fiskarbåt med årtullar. Båten härstammade från Degerö. Ordförande tipsade museet, som inköpte båten till ett mycket förmånligt pris.

En gammal sälbössa, som sedan 1877 förvarats på Stor-Bodö förmedlades till museet samt ryska sjökårens vimpel. Ryska sjökåren verkade från 1882 fram till vår självständighet som en föregångare till nutidens sjöräddningssällskap. Vimpeln är veterligen det enda kvarvarande exemplaret.

Under åren 1987 – 88 gjorde Berit Manninen och Bernhard Juslin en inventur av föreningens föremål, som deponerats i Esbo stadsmuseum. Man gick igenom föremålen på Glims gårdsmuseum men även dem som fanns i museets lagerutrymmen i Bobäck och Köklax.

Planeringen påverkas

På 1980-talet engagerades föreningen i flere aktuella byggnadsprojekt inom staden. Beträffande planeringen av Prästgårdsbacken tillställdes stadsstyrelsen i Esbo en skrivelse i vilken man ansåg att den värdefulla miljön kring kyrkan bör fredas och byggnationen i kyrkans närhet bör begränsas till de för kyrkogången och begravningsverksamheten nödvändiga funktionerna.

Årsmötet 1986 beslöt tillställa stadsstyrelsen i Esbo en skrivelse i vilken man understryker behovet av en museiteknisk byggnad med moderna ändamålsenliga utrymmen. Esbo stadsmuseums enda permanenta basutställning bestod fortsättningsvis endast av byggnaderna på Glims gårdsmuseum med tillhörande inredning. Härav följde att museet enbart kunde ställa ut sådana föremål som passade in i miljön på Glims medan allt annat material låg kvar i lager i väntan på att tas fram vid små kortvariga utställningar.

Museiarbetet i Esbo har många vänner men det är klart att det för att kunna motivera intresserade esbobor att överlåta föremål till museets samlingar också borde finnas möjligheter att på bästa sätt bevara, konservera och framför allt ställa ut föremålen.

Den gamla rödmålade Finnåskolan kunde på 1990-talet räddas tack vare föreningens ingripande. Stadens beslutsfattare kunde omfatta vårt förslag om att bygga den nya skolbyggnaden på tomten så, att den gamla kunde bevaras.


Flyttning av inspektorsbyggnad och ria

Alberga gårds gamla inspektorsbyggnad var år 1980 rivningshotad på grund av bygget av Ring I. Esbo hembygdsförening reagerade snabbt och kontaktade Nylands Väg- och Vattenbyggnadsdistrikt, som donerade byggnaden till föreningen mot löfte om nedmontering och borttransport. Tidtabellen för rivningen var mycket knapp eftersom vägbygget pågick för fullt runt omkring.Byggnaden avritades och stockarna numrerades och nedmonterades med talkokrafter. I arbetet deltog personer såväl från hembygdsföreningen som ungdomsföreningarna. Stockarna upplagrades på en av Esbobygdens ungdomsförbund ägd tomt i Karaängen.

Klart var nämligen redan i rivningsskedet att byggnaden skulle återuppföras av förbundet, som behövde tilläggsutrymmen i närheten av Mattlidens skola för sin musikskola, som nu heter Musikinstitutet Kungsvägen. Följande år återuppförde Esbobygdens ungdomsförbund byggnaden på en av Esbo stad ägd tomt i Mattby och fick namnet Stockhuset. Denna tomt hade tidigare ägts av Mattbynejdens ungdomsförening, som där hade haft en danslave. Ett kontrakt skrevs mellan Hembygdsföreningen och Ungdomsförbundet, som ger Förbundet nyttjorätt till stockarna mot att Hembygdföreningen kostnadsfritt får hålla upp till fem möten eller andra tillställningar per år i byggnaden.

Då byggandet av vägen Ring II på 1990-talet blev aktuellt hamnade en gammal ria på Nygård i Kockby i vägen. Föreningen tillsammans med Esbo stadsmuseum reagerade och rian kunde räddas i och med att den flyttades ett stycke undan vägbygget

Hälsobrunnen undersöks

Föreningen tillställde år 1985 stadsstyrelsen i Esbo en skrivelse angående vård och undersökning av fasta fornminnen i Esbo. Skrivelsen resulterade i att det redan år 1986 i musei- och hembygdsnämndens budget reserverades 100 000 mk för detta ändamål. Med dessa medel undersöktes sommaren 1986 bl.a. platsen för hälsobrunnen i Esbo centrum.

Utflykter till hembygdsmiljöer

Utflykter till närliggande hembygdsmiljöer och senare till mera fjärran liggande resmål har ingått i verksamheten från början. Sålunda företogs redan den 28 maj 1916 en utfärd till Kyrkslätts hembygdsnuseum Tina i närheten av Masaby station. Museet presenterades av dess skapare, häradsdomaren Wilhelm Sahrberg.

Sedan slutet av 1970-talet har antalet utflykter utökats. Hösten 1979 besöktes sålunda tre gårdar i Esbo. Först i turen var Söderskog, där forstmästare Birger Nymalm med fru välkomnade de trettio gästerna. Gården har varit i släktens ägo sedan 1815, då fältkamrerare Samuel Nymalm köpte stället. Den äldsta byggnaden på gården är ”gamla stugan”, som uppfördes 1690.

Färden fortsatte till Esbo gård, där fru Henrika Salomaa (f. Ramsay) berättade om gårdens olika skeden sedan dess grundande år 1556. Det nuvarande karaktärshuset byggdes av landshövding Otto Wilhelm Ramsay och blev färdigt år 1797.

Det tredje utflyktsmålet var slutligen Snettans i norra Esbo, där värdparet Nanna och Börje Malmström tog emot och berättade om släktens och gårdens historia. Gården har varit i malmströmska släktens ägo i ca 500 år. Åhörarna fick erfara att också ovärderliga minnesuppgifter tillsammans med gården går i arv och lever vidare.

Sommaren 1980 besågs Fredrik Pacius´ sommarhem i Hanabäck, Esbos enda smalspåriga privata järnväg Bäcksbacka i Lahnus och Berit och Olli Manninens hembygdsmuseum i Tallbo, Gammelgård.

År 1985 besöktes Esbo stadsmuseums arkiv i Bemböle samt lagerutrymmena i Bobäck, Sökö och senare Köklax ävensom Klockmuseet och Villa Elfvik.

Småningom gjordes längre utflykter. Vi kan inte här räkna upp dem alla men dock några. År 1982 besöktes Glasmuseet i Riihimäki, Tavastehus slott och Hattula kyrka. Följande år stod i turen Stor-Sarflax gård i Pernå, där värdparet Katarina och Jarl-Erik Michelsson tog emot oss.

År 1985 gick resan till Kyrkslätts hembygdsförenings bygdemuseum Alisgården, Fiskars museum och Lojo kyrka. Senare åkte vi till Skärgårdsmuseet i Pernå samt Sepänmäki museum och Frugård i Mäntsälä. Även de speciella silhuettbilderna i Emil Cedercreutz´ museum i Harjavalta har vi beundrat.

Resan 1987 gick till Sjundby slott samt Pickala och Svidja gård ävensom Sjundeå hembygdsmuseum med agronom Margaretha Segersven som guide i Sjundeå. Resan väckte mycket stort intresse med 50 deltagare. Endast hälften av de intresserade rymdes med, så man beslöt göra en ny resa följande år. Kilens hembygdsmuseum i Sideby med sina cirka tjugo byggnader besöktes 1992.

Klicka här för Kap.6 Egen hembygdsgård