1. Forskningsinriktad start

Forskningen tar fart
Initiativ tas i uf-örelsen
Föreningen konstitueras
Ambitiöst arbetsprogram
Detaljerade forskningsformulär
Egen museibyggnad i Stens

Föreningslivet tar fart

I slutet av 1800-talet inleddes en aktiv period inom organisationslivet i Finland. Inom några decennier grundades ett stort antal föreningar och förbund. Den första finlandssvenska ungdomsföreningen grundades i Malax år 1888. I Esbo bildades år 1906 det förbund, som i dag har namnet Esbobygdens ungdomsförbund. Verksamheten inom ungdomsrörelsen var då mycket bred och innefattade både sång och musik, idrott och hembygdsverksamhet. Ännu i dag fortlever i Nyland många hembygdsföreningar inom ramen för ungdomsrörelsen.

Småningom uppstod ett behov av föreningar med mer begränsade verksamhetsformer. År 1916 fick i Esbo idrotten sin förening, Esbo idrottsförening, och hembygdsverksamheten sin, Esbo hembygdsforskningsförening.

Samarbetet med ungdomsrörelsen fortsatte dock intimt genom åren och fortgår ännu i dag.

Initiativ tas i uf-rörelsen

Genom de föredrag om hembygdsforskning som sekreteraren i föreningen Hembygdsforskningens vänner i Nyland fru Sigrid Henricius höll den 30 maj 1915 i Alberga på kallelse av Hembygdens Vänner därstädes och på svenska dagen den 6 november samma år i Finns folkhögskola på uppmaning av Esbo västra ungdomsförening, hade tanken väckts för hembygdsforskning även i Esbo.

En månad senare den 5 december 1915 anordnades ett allmänt möte på Esbo mellersta ungdomsförenings lokal Fallåker varvid man beslöt att en förening vid namn Esbo hembygdsforskningförening skulle stiftas. En organisationskommitté tillsattes för att utarbeta stadgar och arbetsprogram.

Föreningens första ordförande Bernhard Juslin firar 50 år den 2 mars 1928 i matsalen på Bell i Bemböle

En bidragande orsak till det ökade intresset för hembygdsforskning i Esbo utgjorde några forskares insatser,
R. Fleeges på folkklorens och E. Hedmans på folkmusikens område. Dessutom hade August Ramsay forskat i Esbo sockens historia.

Föreningen konstitueras

Vid ett den 5 mars 1916 hållet möte på Fallåker konstituerades föreningen definitivt. Den 13 juni samma år stadfästes föreningens stadgar officiellt av senaten.

Esbo hembygdsforskningsförening tog till sin uppgift att "verka för en fördjupad kännedom om Esbo socken samt för en därpå grundad omvårdnad om allt som där ur historisk, estetisk eller vetenskaplig synpunkt förtjänar att bevaras".

Föreningens första styrelse bestod av följande personer:

lanthushållaren Bernhard Juslin, ordförande
lanthushållaren Emil Hindsberg, viceordförande
artisten Per Åke Laurén
agronomen Alfons Weckström
vicehäradshövdingen Karl Sucksdorff, sekreterare

varjämte följande funktionärer hade säte och stämma i styrelsen:

senatstranslatorn A.E. Streng, arbetsledare
lärarinnan, fröken Märtha Gahmberg, skattmästare
fröken Anna Eriksson, museiintendent

Valet av ordförande visade sig vara svårt för den nya föreningen. De i Grankulla bosatta herrarna Streng, Laurén och Sucksdorff ansåg sig något främmande för Esbobygden och ville på den grund icke åtaga sig ordförandeskapet. De genuina Esboborna åter ansåg sig mer eller mindre upptagna av andra arbeten och dessutom något oerfarna i den nya föreningens uppgifter. Den populära folkbildningskämpen Emil Lundell hade förlagt sin verksamhet utanför Esbo och kunde därför icke ställa sig till förfogande.

Man hade alltså från början att taga ställning till ett frångående av stad-garna och låta styrelsen välja ordföranden inom sig. Genom röstning med slutna sedlar blev bonden Bernhard Juslin vald till föreningens första ordförande.

Den 8 oktober samma år hölls föreningens höstmöte, varvid även ett trettiotal museiföremål donerades till föreningen. I slutet av år 1916 hade Esbo hembygdsforskningsförening cirka 100 medlemmar.

Ambitiöst arbetsprogram

Samma år 1916 lät föreningen trycka organisationskommitténs berättelse med föreningens arbetsprogram. Syftet var att nå en större allmänhet och hos esboborna väcka intresse för föreningens verksamhet. Skriften distribuerades med Veckobladet. Det åttasidiga arbetsprogrammet var indelat i tretton punkter.

1) Kommittén har sökt lägga grunden till ett blivande hembygdsbibliotek omfattande alla skrifter, så i tryck som handskrivna, berörande Esbo förhållanden.

2) Kommittén hade påbegynt insamlandet av uppgifter om de i många avseenden starka rubbningarna i det ekonomiska och sociala livet vilka kommunens invånare icke kunnat undgå att erfara under nu rådamde abnorma världsförhållanden.

3) Med tillfredsställelse meddelas Föreningen, att en för Esbo tidigare historia värdefull, förhållandena därstädes rätt ingående beskrivande sockenbeskrivning från medlet av 17-hundratalet påträffats i Nylands länelantmäterikontors arkiv. Denna av lantmätaren Fried. Joh. Fonseen avfattade "Uträkning och beskrifning öfver Esbo sochn i Raseborgs Östre Härad och Nylands län år 1752" innehåller en noggrann beskrivning av socknens gränser och en vidlyftig redogörelse över jordmånen och skogs-markerna samt skildrar därpå mycket ingående lantbruket i socknen, med åker- och ängsodling, kärrodling, svedjebruk, skogsskötsel, sådd och skörd m.m., åkerbruksredskap, trädgårdsodling, boskaps- och hästbestånd m.fl.

4) Föreslås att de blivande resultaten i hembygdsforskningen utges regelbundet i skrift för att upprätthålla ett vaket intresse. Härvid föreslår kommittén samma förfaringssätt som i Lojo och som har antagits av Hembygdsforskningens vänner i Nyland.

I följande punkter tas upp frågan om ett samarbete med Esbo lantmannagille och om ett sockenmuseum i Esbo. Man hänvisar till Kyrkslätt, där inom fyra år åstadkommits en fullständigt inredd allmogestuga. Man poängterar vikten av kursverksamhet, vilken startade redan första verksamhetsåret. Fotografier och vykort från Esbo skulle insamlas. Man ville även låta fotografera olika vyer och föremål i Esbo. Även insamlandet av ortnamn kastas fram.

I en punkt påtalas att Esbos befolkning genomgår sedan några årtionden, under inflytande av tidsandan, tack vare förbättrade kommunikationer och intimare förbindelser med huvudstaden, en omdaningsprocess med avseende å levnadssätt och seder samt ekonomiska och sociala förhållanden med därav betingad allmän livsåskådning. Minnena från förfädrens dar förblekna härvid hastigt. Dessa minnen skulle, pietetsfullt upptecknade, utgöra en ovärderlig skattkammare för skildringen av den period av Esbo historia, som närmast föregått vår egen tid.

Kommittén var övertygad om att när intresset för hembygdsforskning väl vaknat och tillfälle beredes envar att taga del i arbetet för den egna hembygdens allsidiga belysande, frivilliga medarbetare skall tillströmma, vilka ej begära bättre än bliva delaktiga i den forskarglädje, som lösandet även av den ringaste uppgift det gemensamma företaget bereder. Antecknande av folklore hörde även till Föreningen Brages program. Då den förra Bragefilialen i Esbo upphört med sin verksamhet, föreslogs direkt samarbete med huvudföreningen. Man föreslog att för samma uppgifter intresserade personer sammanslog sig till arbetskretsar och kunde till en början bildas:

I. Bibliotekskrets
II. Museikretsar för insamlandet av museiföremål m.m.
III. Fotografi- och vykortskretsar
IV. Ortnamnskretsar
V. Antecknarkretsar för upptecknande av gamla personers hågkomster
VI. Bragekretsar.

Avslutningsvis vill Organisationskommittén uttala sitt tack till den organiserade hembygdsforskningens i vårt land upphovsman och ledare, filosofiedoktor Robert Boldt, för den varmt skrivna uppsats i Veckobladet den 23 februari 1916, varmed han som den första i pressen hälsat vår nyfödda förening och dess blivande verksamhet välkommen på hembygdsforskningens arbetsfält.

Detaljerade forskningsformulär

För att underlätta insamlandet av forskningsuppgifterna gjordes detaljerade formulär, vilka småningom omfattade totalt 47 foliosidor. Här kan vi inte gå in på alla frågeställningar men kan nämna några exempel:

Uppsökande av museiföremål i gårdarna, i stugor och kamrar, på vindar med flere ställen:
1) etnografiska och kulturhistoriska, 2) hemmanshandlingar, dokument, kartor m.m., 3) brevsamlingar (gamla och nyare brev av och till sockenbor), 4) gamla böcker (pärmforskning), 5) fotografier av landskapet, stugor, interiörer, redskap, folkliv m.m., 6) personfotografier.

Meteorologiska iakttagelser:
1) temperaturserier (från äldre tiden), 2) snömätningar (dagliga eller en gång i veckan).

Fenologiska iakttagelser:
1) tiderna för sådd, blomning, fruktmognad, skörd, 2) lövsprickning, lövfällning, 3) blommande växtens utveckling m.m., 4) flyttfåglarnas ankomst och bortfärd, häckning, 5) isläggning och islossning i havet, insjöar, rinnande vatten, brunns- och källtemperaturen.

Naturminnesmärkes uppsökande och skyddande:
Oppsökande och skyddande av ovanligt stora eller egendomligt formade träd, sällsynta och lätt utrotade växter och djur, av kulturen orörd skogsmark eller bergstrakt, egendomliga bergformationer, jättegrytor, istidsräfflor, flyttblock, gamla strandlinjer. Smärre områden, lämpliga att fridlysas mot kulturens förstörande inverkan.

Som vi ser var detta första program mycket ambitiöst och motiverade ordet forskning i föreningens dåtida namn.

För åstadkommandet av en hembygdsbeskrivning på lantbrukets område anordnades den 25 och 26 mars 1916 hembygdskurser för insamlandet av seder och bruk samt traditioner på lanthushållningens område. Kurserna som anordnades på Lagstad folkskola inleddes av professor Gösta Grotenfelt. Det insamlade materialet redigerades av doktorinnan Sigrid Heinricius.

Vid styrelsens möte i februari 1917 gav man i uppdrag åt artisten Per-Åke Laurén att utarbeta ett föredrag om förhållandena i Esbo under hungersnödstiderna på 1850- och 1860-talen. Föredraget svällde emellertid ut till någonting vida mera. Herr Laurén erhöll ett omfattande material genom att utfråga gamla Esbobor. Detta sammanställdes sedan i en vidlyftig intresseväckande memorial, som tyvärr inte blivit tryckt. Arbetet innehöll värdefulla uppgifter om folktro och folkliv i Esbo under naturahushållningens gyllene tider.

Vid samma möte framfördes även tanken på att förmå hemmansägarna att låta göra historiska beskrivningar över sina gårdar.

Vid sitt septembermöte samma år beslöt styrelsen att försöka förvärva en apparat ”för destillering av vätskor jämte tillbehör” för museet i avsikt att åskådliggöra den gamla husbehovsbränningen. Befälhavaren för de ryska trupperna i Finland hade nämligen påbjudit, att befolkningen inom sju dagar skulle överlämna alla sådana apparater till polisen.

Egen museibyggnad i Stens

Åstadkommandet av ett sockenmuseum för Esbo ingick sålunda i föreningens program ända från år 1916. Redan då förutspådde man dock att insamlingsarbetet av museiföremål skulle bli arbetsamt i Esbo "där - tack vare inverkan af hufvudstaden - den under de senaste årtiondena försiggångna omläggningen av befolkningens lif, från forntida enkelhet till nutida bekvämlighet, förorsakat att allmogen såsom det uppgifves, ganska allmänt i följd av bristande insikt gjort af med sina fäderneärfda redskap, bohag och andra kulturföremål, hvarför det i en del trakter torde blifva svårt att uppdrifva sådana".

För museiföremålens uppbevarande ville man anskaffa en egen museibyggnad som helst i sig själv skulle vara ett "fornminnesmärke". Man inledde underhandlingar om att få köpa Bell gamla bostadsbyggnad i Bemböle. Samtidigt övervägdes möjligheten att placera museet i byggnader på Stens hemman i Smedsby, detta sedan fröken Anna Eriksson på Stens förklarat sig villig att till det blivande museet skänka en loftsbyggnad från år 1769 och en bod från 1789 i två våningar med inre trappa samt ett större antal ur bruk komna jordbruks- m.fl. redskap, gamla böcker och andra föremål.

Museet placerades på Stens och den 4 september 1916 antecknades det att i museet redan fanns 110 föremål, största delen skänkta av Anna Eriksson och hennes anhöriga. Dessutom hade föremål erhållits från Bemböle Ollas och Karvasbacka Ers.

Man utsåg representanter i olika delar av socknen, vilka skulle försöka till museet förvärva gamla föremål bl.a. vid auktioner samt att vid nedrivning av gamla byggnader eftersöka museiföremål. Den 18 maj 1917 kunde föreningens museiintendent Anna Eriksson meddela att i museet inregistrerats 201 föremål. Ett anslag om 50 mk för inköp av museiföremål beviljades. Allmänheten underrättades genom tidningsannons om att museet var öppet för besök.

Klicka här för Kap. 2 Museibyggnaden flyttas till Bemböle